Ursprungsregler

De ursprungsregler som tillämpas på varje partnerland enligt de olika avtalen är inte identiska, även om de alla bygger på samma begrepp. Således har varje förmånsordning en särskild uppsättning ursprungsregler bifogade, som du behöver konsultera enligt följande:

• Min handelsassistent listar de produktspecifika reglerna för den valda marknaden
• För en översikt över de allmänna principernas, bestämmelsernas och de tillämpliga förfarandenas särdrag, läs mer i avsnittet om marknader utanför EU.

Läs mer för en förklaring av de grundläggande principerna.

Ursprungsförfaranden

Ursprungsbevis

Ett ursprungsintyg är ett internationellt handelsdokument som intygar att varor som ingår i en sändning har sitt ursprung i ett visst land eller territorium. Ursprungsintyg ska åtfölja tulldeklarationen för import (eller det administrativa enhetsdokumentet) när de lämnas till EU:s tullbyrå.

Varornas ursprungsstatus kan styrkas genom antingen

• ett intyg om icke-förmånsberättigande ursprung. Det intygar att varornas ursprungsland inte är berättigat till förmånsbehandling - dessa intyg utfärdas normalt av handelskamrarna.
• ett intyg om förmånsberättigande ursprung – det gör det möjligt för varor att omfattas av nedsatta tullar eller nolltullsatser när de importeras från ett land utanför EU som EU har ett förmånsavtal med

Dessa intyg skall utfärdas av tullmyndigheterna i exportlandet och uppvisas vid tullklareringen.

Vilken typ av certifikat som ska användas fastställs i varje förmånsavtal: Formulär A (för GSP-systemet), EUR MED (för vissa konkreta fall i PEM-systemet) eller 1 euro (alla övriga fall).

Alternativt kan exportörer för sändningar på upp till 6 000 euro utfärda en fakturadeklaration oavsett handelspartnerland. För försändelser över 6 000 euro godtas fakturadeklarationer endast om de utfärdats av en så kallad godkänd exportör.  

Ett särskilt fall av fakturadeklarationer är REX-systemet:

REX-systemet bygger på en princip om självcertifiering av ekonomiska aktörer som själva utfärdar så kallade ursprungsförsäkringar.

En ursprungsförsäkran är en ursprungsdeklaration som den registrerade exportören lägger till på fakturan eller någon annan kommersiell handling. Texten till ursprungsförsäkran återfinns i bilaga 22-07 till genomförandeförordningen om unionens tullkodex (kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 (EUT L 343, 29.12.2015) (CELEX 32015R2447).

För att ha rätt att upprätta en ursprungsförsäkran måste de behöriga myndigheterna i deras ursprungsland registrera de ekonomiska aktörerna i en databas. Efter registreringen kommer den ekonomiska aktören att bli en ”registrerad exportör”.

Information om den registrerade exportörens uppgifter offentliggörs på EU:s särskilda sidor om REX. På denna sida kan företag kontrollera giltigheten av registreringarna för de registrerade exportörer som lämnar in ursprungsförsäkringar.

Observera att för försändelser vars värde understiger 6 000 euro kan ursprungsförsäkran upprättas utan registreringsskyldighet.

Progressivt genomförande av REX-systemet

REX-systemet ersätter gradvis det nuvarande systemet som bygger på ursprungsintyg som utfärdas av statliga myndigheter och på fakturadeklarationer som upprättas av ekonomiska aktörer.

Det har först och gradvis tillämpats för det allmänna preferenssystemet (GSP). Se det aktuella läget för genomförandet och förteckningen över länder som tillämpar det här.

Bindande ursprungsinformation (BOI)

Om du är osäker på dina varors ursprung, eller helt enkelt vill ha rättssäkerhet, kan du ansöka om ett beslut om bindande ursprungsinformation (BOI).

Beslut om bindande ursprungsbesked är bindande för innehavaren och för EU:s tullmyndigheter. De är giltiga – och bindande – efter utfärdandet, förutsatt att de varor och omständigheter som beskrivs vid ansökan om ett beslut om bindande ursprungsbesked är identiska i alla avseenden.  De är normalt giltiga i tre år från dagen för utfärdandet.

Här hittar du en förteckning över myndigheter som ansvarar för att utfärda bindande ursprungsbesked i vart och ett av de 27 EU-länderna (se s. 19 i EUT C 29, 28.1.2017). Här hittar du också ytterligare vägledning om bindande ursprungsinformation.