Handelsavtal
För närvarande har EU det största handelsnätverket i världen, med över 40 enskilda avtal med länder och regioner. Dessa avtal underlättar handeln med varor och tjänster mellan EU och dess externa partner.
Nya avtal läggs fortfarande till i förteckningen och äldre avtal håller på att ses över och uppdateringar förhandlas fram med partnerländerna.
Avskaffande av tullar
Några av avtalen är främst inriktade på avskaffande av tullar.
- Associeringsavtal med åtta Medelhavsländer (Algeriet, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Marocko, det palestinska ockuperade området och Tunisien)
- Avtal med Mexiko och Chile
- Avtal om ekonomiskt område med Island, Liechtenstein och Norge
- Tullunioner med Türkiye, Andorra och San Marino
- Stabiliserings- och associeringsavtal med sex länder på västra Balkan (Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kosovo, Montenegro, Nordmakedonien och Serbien) med ytterligare bestämmelser för att förbereda deras gradvisa integration på EU-marknaden
- Avtal med Schweiz och Färöarna
Mer omfattande marknadstillträde
Andra omfattar mycket bredare åtaganden om att öppna upp handeln med varor och tjänster samt om investeringar, offentlig upphandling, konkurrens, subventioner och regleringsfrågor.
- Kanada
- Centralamerika (Costa Rica, El Salvador, Guatemala, Honduras, Nicaragua och Panama)
- Colombia, Ecuador och Peru
- Singapore
- Sydkorea
- Vietnam
Dessa avtal syftar till att skapa mer regelbaserade och värdebaserade handelssystem tillsammans med de berörda handelspartnerna, med särskilda bestämmelser om handel och hållbar utveckling.
De senaste har också särskilda bestämmelser för att ta itu med de utmaningar som moderna ekonomier och samhällen står inför, såsom avtalet om ekonomiskt partnerskap med Japan, som innehåller ett kapitel om små och medelstora företag, samt särskilda bestämmelser om informations- och telekommunikationstjänster samt e-handel.
Tillnärmning av lagstiftningen
En särskild typ av avtal är inriktade på att stärka de ekonomiska förbindelserna mellan EU och dess grannländer genom att föra deras regelverk närmare EU-lagstiftningen, särskilt på handelsrelaterade områden. Detta gäller till exempel avtalen med
Utveckling
En annan särskild typ av avtal har ett uttryckligt utvecklingsmål. Dessa handelsavtal är asymmetriska, och AVS-parterna ska liberalisera omkring 80 % av handeln under en period på 15–20 år, medan EU beviljar tullfritt och kvotfritt tillträde från första dagen.
För närvarande omfattar de flesta sådana avtal handel med varor och utvecklingssamarbete. Avtalet om ekonomiskt partnerskap med Västindien innehåller också bestämmelser om tjänster, investeringar och andra handelsrelaterade frågor.
Inom ramen för dessa avtal tillhandahåller EU betydande handelsrelaterat bistånd för att hjälpa partnerländerna att genomföra avtalen, stärka exportkonkurrenskraften och bygga upp ekonomisk infrastruktur. De berörda länderna tillhör Afrika, Västindien och Stillahavsområdet.
- Västafrika (Ghana, Elfenbenskusten)
- Centralafrika (Kamerun)
- Östra och södra Afrika (Komorerna, Madagaskar, Mauritius, Seychellerna och Zimbabwe)
- Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (Botswana, Eswatini, Lesotho, Moçambique, Namibia och Sydafrika)
- Cariforum (Antigua och Barbuda, Bahamas, Barbados, Belize, Dominica, Dominikanska republiken, Grenada, Guyana, Jamaica, Saint Kitts och Nevis, Saint Lucia, Saint Vincent, Surinam och Trinidad och Tobago)
- Stillahavsområdet (Fiji, Papua Nya Guinea, Samoa och Salomonöarna)
- Armenien
- Azerbajdzjan
- Irak
- Kazakstan