Handelsavtal

Nya avtal läggs fortfarande till i förteckningen och äldre avtal ses över och uppdateringar förhandlas fram med partnerländerna.

Avskaffande av tullar

Vissa av avtalen är främst inriktade på avskaffande av tullar

• Associeringsavtal med åtta Medelhavsländer (Algeriet, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Marocko, det palestinska ockuperade området och Tunisien)
• Avtal med Mexiko och Chile
• Avtal om ekonomiskt samarbetsområde med Island, Liechtenstein och Norge
• Tullunioner med Turkiet, Andorra och San Marino
• Stabiliserings- och associeringsavtal med sex länder på västra Balkan (Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kosovo, Montenegro, Nordmakedonien och Serbien) med ytterligare bestämmelser för att förbereda deras gradvisa integrering i EU-marknaden
• Avtal med Schweiz och Färöarna

Mer omfattande marknadstillträde

Andra omfattar mycket bredare åtaganden om att öppna handeln med varor och tjänster samt om investeringar, offentlig upphandling, konkurrens, subventioner och regleringsfrågor.

• Kanada
• Centralamerika (Costa Rica, El Salvador, Guatemala, Honduras, Nicaragua och Panama)
• Colombia, Ecuador och Peru
• Singapore
• Syd-Korea
• Vietnam

Dessa avtal syftar till att utveckla starkare regelbaserade och värdebaserade handelsordningar med de berörda handelspartnerländerna och innehåller särskilda bestämmelser om handel och hållbar utveckling.

De senaste har också särskilda bestämmelser för att hantera de utmaningar som moderna ekonomier och samhällen står inför, såsom avtalet om ekonomiskt partnerskap med Japan, som innehåller ett kapitel om små och medelstora företag, samt särskilda bestämmelser om informations- och telekommunikationstjänster och e-handel.

Tillnärmning av lagstiftningen

En särskild typ av avtal är inriktade på att stärka de ekonomiska banden mellan EU och dess grannländer genom att föra deras regelverk närmare EU-lagstiftningen, särskilt på handelsrelaterade områden. Detta gäller t.ex. avtal med

• Georgien
• Moldavien
• Ukraina

Utveckling

En annan särskild typ av avtal har ett uttryckligt utvecklingsmål. De är asymmetriska handelsavtal, där AVS-sidan liberaliserar omkring 80 % av handeln under en period på 15–20 år, medan EU beviljar tull- och kvotfritt tillträde från dag ett.

För närvarande omfattar de flesta sådana avtal handel med varor och utvecklingssamarbete. Avtalet om ekonomiskt partnerskap med Västindien innehåller också bestämmelser om tjänster, investeringar och andra handelsrelaterade frågor.

Enligt dessa avtal ger EU betydande handelsrelaterat bistånd för att hjälpa partnerländerna att genomföra avtalen, stärka exportens konkurrenskraft och bygga upp ekonomisk infrastruktur. De berörda länderna tillhör Afrika, Västindien och Stillahavsområdet.

• Västafrika (Ghana, Elfenbenskusten)
• Centralafrika (Kamerun)
• Östra och södra Afrika (Komorerna, Madagaskar, Mauritius, Seychellerna och Zimbabwe)
• Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (Botswana, Eswatini, Lesotho, Moçambique, Namibia och Sydafrika)
• Cariforum (Antigua och Barbuda, Bahamas, Barbados, Belize, Dominica, Dominikanska republiken, Grenada, Guyana, Jamaica, St Kitts och Nevis, St Lucia, St Vincent, Surinam och Trinidad och Tobago)
• Stilla havet (Fiji, Papua Nya Guinea, Samoa och Salomonöarna)
• Armenien
• Azerbajdzjan
• Irak
• Kazakstan