Handelsavtal
EU har för närvarande det största nätverket för handelsavtal i världen, med över 40 enskilda avtal med mer än 70 länder. Dessa avtal underlättar handeln med varor och tjänster mellan EU och dess externa partner.
Nya avtal fortsätter att läggas till i nätverket, medan äldre avtal ses över och uppdateringar förhandlas fram med partnerländerna.
Avskaffande av tullar
Vissa av avtalen är främst inriktade på avskaffande av tullar:
- Associeringsavtal med de åtta Medelhavsländerna (Algeriet, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Marocko, det palestinska ockuperade området och Tunisien)
- Avtal med Mexiko och Chile
- Avtal om ekonomiskt samarbetsområde med Island, Liechtenstein och Norge.
- Tullunioner med Turkiet, Andorra och San Marino
- Stabiliserings- och associeringsavtal med de sex länderna på västra Balkan (Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kosovo, Montenegro, Nordmakedonien och Serbien) med ytterligare bestämmelser för att förbereda deras gradvisa integrering på EU-marknaden
- Avtal med Schweiz och Färöarna.
Mer omfattande marknadstillträde
Andra avtal omfattar mycket bredare åtaganden om att öppna handeln med varor och tjänster samt investeringar, offentlig upphandling, konkurrens, subventioner och regleringsfrågor:
- Kanada
- Centralamerika (Costa Rica, El Salvador, Guatemala, Honduras, Nicaragua och Panama)
- Colombia, Ecuador och Peru
- Singapore
- Syd-Korea
- Vietnam
Dessa avtal syftar till att utveckla starkare regelbaserade och värdebaserade handelsordningar med de berörda handelspartnerna och innehåller särskilda bestämmelser om handel och hållbar utveckling.
De senaste avtalen innehåller också särskilda bestämmelser för att ta itu med de utmaningar som moderna ekonomier och samhällen står inför, såsom avtalet om ekonomiskt partnerskap med Japan, som innehåller ett kapitel om små och medelstora företag och särskilda bestämmelser om informations- och telekommunikationstjänster och e-handel.
Tillnärmning av lagstiftningen
En särskild typ av avtal är inriktade på att stärka de ekonomiska banden mellan EU och dess grannländer genom att föra deras regelverk närmare EU-lagstiftningen, särskilt på handelsrelaterade områden. Detta gäller t.ex. avtalen med
Utveckling
En annan särskild typ av avtal har ett uttalat utvecklingsmål. Det rör sig om asymmetriska handelsavtal där de berörda länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) liberaliserar omkring 80 % av handeln under en period på 15–20 år, medan EU beviljar tull- och kvotfritt tillträde från dag ett.
De flesta av dessa avtal omfattar handel med varor och utvecklingssamarbete. Avtalet om ekonomiskt partnerskap med Västindien innehåller också bestämmelser om tjänster, investeringar och andra handelsrelaterade frågor.
Enligt dessa avtal ger EU betydande handelsrelaterat bistånd för att hjälpa partnerländerna att genomföra avtalen, stärka exportens konkurrenskraft och utveckla den ekonomiska infrastrukturen. De berörda länderna tillhör AVS-gruppen:
- Västafrika (Ghana, Elfenbenskusten)
- Centralafrika (Kamerun)
- Östra och södra Afrika (Komorerna, Madagaskar, Mauritius, Seychellerna och Zimbabwe)
- Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (Botswana, Eswatini, Lesotho, Moçambique, Namibia och Sydafrika)
- Cariforum (Antigua och Barbuda, Bahamas, Barbados, Belize, Dominica, Dominikanska republiken, Grenada, Guyana, Jamaica, St Kitts och Nevis, St Lucia, St Vincent, Surinam och Trinidad och Tobago)
- Stilla havet (Fiji, Papua Nya Guinea, Samoa och Salomonöarna).