Version: 1.0.24.26 (2020-11-23 14:15)

Investeringar – pelarna

EU:s internationella investeringspolitik vilar på tre grundpelare

Underlättande av investeringar

Underlättande av investeringar är ett brett begrepp som har fått ökat erkännande i investeringskretsar under de senaste åren som ett viktigt sätt att locka till sig investeringar.

Förenklingsåtgärder är inriktade på att göra det lättare för investerare att etablera, driva och utvidga investeringar. På det hela taget syftar dessa åtgärder till att förbättra investeringsmiljöns öppenhet och förutsägbarhet, förenkla och rationalisera förfarandena och kraven på investeringar och administration samt tillhandahålla överklagande- och prövningsförfaranden.

I konkreta termer omfattar sådana åtgärder olika krav på offentliggörande och information i fråga om införande och drift av investeringar, inrättande av kontaktpunkter och informationsställen, krav på dokumentation och behandling av ofullständiga ansökningar, mekanismer av typen ”one-stop shop” -mekanismer för att nämna några. Investerarna har betonat dessa områden som kritiska faktorer i sitt investeringsbeslut.

Investeringsliberalisering

Avregleringen av investeringar syftar till att skapa lika villkor för utländska investerare på tredjeländers marknader.

Liberalisering omfattar principer (t.ex. marknadstillträde, nationell behandling och behandling som mest gynnad nation) och åtaganden, som gör det möjligt att öppna marknader i tredjeländer för EU-investerare. Sådana regler syftar till att tillåta eller underlätta etablering av företag (dotterbolag, filialer och representationskontor) inom tjänster och andra tjänster (t.ex. tillverkning, jordbruk, utvinning och energiproduktion).

Reglerna för marknadstillträde kan t.ex. omfatta eliminering av begränsningar av antalet operatörer eller värdet av transaktioner (t.ex. kvoter, monopol och ekonomiska behovsprövningar), minskning eller eliminering av krav på utländskt ägande eller krav på samriskföretag.

Investeringsskydd

Investeringsskyddsnormer ger garantier till investerare och deras investeringar samt till att värdregeringarna har rätt att reglera legitima mål för den offentliga politiken.

Åtagandena i investeringsskyddsavtal omfattar principer som icke-diskriminering, rättvis och skälig behandling (FET) för investerare eller ersättning vid expropriation i förhållande till investerares tillgångar i tredjeländer.

Investeringsskyddsavtal kan bidra till att minska de upplevda riskerna med att investera i vissa länder. Sedan Lissabonfördraget trädde i kraft 2009 har EU exklusiv befogenhet att skydda utländska direktinvesteringar. I de senaste avtalen har EU infört tydligare regler om rätten att reglera mål för den offentliga politiken och har också gjort en betydande översyn av mekanismen för tvistlösning (investeringsdomstolssystemet).

Traditionellt sett omfattar investeringsskyddsavtal mekanismer för tvistlösning mellan investerare och stat som ger investerarna direkt tillgång till skiljeförfaranden mot stater.

Genvägar