Investeringar – pelarna

EU:s politik för internationella investeringar bygger på tre huvudpelare

Underlättande av investeringar

Underlättande av investeringar är ett brett begrepp som under de senaste åren har fått allt större erkännande i investeringskretsar som ett viktigt sätt att locka till sig investeringar.

Förenklingsåtgärderna är inriktade på att göra det lättare för investerare att etablera, driva och utöka investeringar. På det hela taget syftar dessa åtgärder till att förbättra insynen och förutsägbarheten i investeringsklimatet, förenkla och rationalisera investeringsförfaranden och administrativa förfaranden/krav samt tillhandahålla överklagande- och prövningsförfaranden.

Rent konkret omfattar sådana åtgärder olika krav på offentliggörande och information om tillträde till och drift av investeringar, inrättande av kontaktpunkter och informationsställen, krav på dokumentation och behandling av ofullständiga ansökningar, mekanismer av typen ”one-stop shop” för att nämna några. Investerarenkäter har lyft fram dessa områden som avgörande faktorer för deras investeringsbeslut.

Liberalisering av investeringar

Liberalisering av investeringar syftar till att skapa lika villkor för utländska investerare på marknader i tredjeländer.

Liberaliseringen omfattar principer (t.ex. marknadstillträde, nationell behandling och behandling som mest gynnad nation) och åtaganden som gör det möjligt att öppna tredjeländers marknader för investerare från EU. Sådana regler syftar till att tillåta eller underlätta bildandet av företag (dotterbolag, filialer, representationskontor) inom tjänster och andra tjänster (t.ex. tillverkning, jordbruk, utvinning och energiproduktion).

Reglerna för marknadstillträde kan till exempel omfatta undanröjande av begränsningar av antalet aktörer eller transaktionernas värde (t.ex. kvoter, monopol och prövning av ekonomiska behov), minskning eller avskaffande av krav på utländskt ägande eller krav på samriskföretag.

Investeringsskydd

Standarder för investeringsskydd ger garantier för investerare och deras investeringar samt värdländernas rätt att lagstifta för legitima allmänpolitiska mål.

Åtagandena i avtal om investeringsskydd omfattar principer som icke-diskriminering, rättvis och skälig behandling (FET) för investerare eller ersättning vid expropriering av investerares tillgångar i tredjeländer.

Avtal om investeringsskydd kan bidra till att minska de upplevda riskerna med investeringar i vissa länder. Sedan Lissabonfördraget trädde i kraft 2009 har EU exklusiv befogenhet att skydda utländska direktinvesteringar. I sina senaste avtal har EU infört tydligare regler om rätten att reglera för allmänpolitiska mål och har också avsevärt sett över tvistlösningsmekanismen (investeringsdomstolssystemet, Guide to Investment Court System).

Traditionellt omfattade avtal om investeringsskydd mekanismer för tvistlösning mellan investerare och stat (ISDS) som ger investerare direkt tillgång till skiljedomsförfaranden mot stater.