Västra Balkan
Sedan stabiliserings- och associeringsprocessen inleddes har EU successivt ingått bilaterala frihandelsavtal (nedan kallade stabiliserings- och associeringsavtal) med var och en av partnerna på västra Balkan.
- Albanien (2009)
- Nordmakedonien (2004)
- Montenegro (2010)
- Serbien (2013)
- Bosnien och Hercegovina (2015)
- Kosovo * (2016)
* Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244 och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.)
Stabiliserings- och associeringsavtalen är verktyg för ekonomisk utveckling och politisk stabilisering i länderna i regionen och för upprättandet av en nära, långsiktig associering mellan EU och västra Balkan.Stabiliserings- och associeringsavtalen utgör i själva verket det rättsliga instrumentet för anpassning till EU:s regelverk och gradvis integrering på EU-marknaden.
Stabiliserings- och associeringsavtalen har upprättat ett frihandelsområde under en övergångsperiod som nu har löpt ut för alla utom Kosovo (2026).
I avtalen föreskrivs avskaffandet av tullar och icke-tariffära restriktioner på bilateral handel och omfattar varor i alla kapitel i Harmoniserade systemet.Endast ett fåtal undantag, som gäller vissa jordbruks- och fiskeriprodukter, är inte helt liberaliserade och omfattas av sänkta tullar och/eller förmånliga kvantitativa medgivanden.
Ursprungsreglerna regleras i Europa-Medelhavskonventionen.
Dessutom innehåller avtalen bestämmelser om konkurrensfrågor, en hög skyddsnivå för immateriella rättigheter och stärkt samarbete i tullfrågor.De innehåller också ytterligare bestämmelser om bland annat offentlig upphandling, tillnärmning av lagstiftningen på många områden, inbegripet standardisering, samt bestämmelser om tjänster och etablering.
Läs mer