Västra Balkan

Sedan stabiliserings- och associeringsprocessen inleddes har EU successivt ingått bilaterala frihandelsavtal (nedan kallade stabiliserings- och associeringsavtal) med var och en av partnerna på västra Balkan.

• Albanien (2009)
• Nordmakedonien (2004)
• Montenegro (2010)
• Serbien (2013)
• Bosnien och Hercegovina (2015)
• Kosovo * (2016)

* Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244 och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.)

Stabiliserings- och associeringsavtalen är verktyg för ekonomisk utveckling och politisk stabilisering i länderna i regionen och för upprättandet av en nära, långsiktig associering mellan EU och västra Balkan.Stabiliserings- och associeringsavtalen utgör i själva verket det rättsliga instrumentet för anpassning till EU:s regelverk och gradvis integrering på EU-marknaden.

Stabiliserings- och associeringsavtalen har upprättat ett frihandelsområde under en övergångsperiod som nu har löpt ut för alla utom Kosovo (2026).

I avtalen föreskrivs avskaffandet av tullar och icke-tariffära restriktioner på bilateral handel och omfattar varor i alla kapitel i Harmoniserade systemet.Endast ett fåtal undantag, som gäller vissa jordbruks- och fiskeriprodukter, är inte helt liberaliserade och omfattas av sänkta tullar och/eller förmånliga kvantitativa medgivanden.

Ursprungsreglerna regleras i Europa-Medelhavskonventionen.

Dessutom innehåller avtalen bestämmelser om konkurrensfrågor, en hög skyddsnivå för immateriella rättigheter och stärkt samarbete i tullfrågor.De innehåller också ytterligare bestämmelser om bland annat offentlig upphandling, tillnärmning av lagstiftningen på många områden, inbegripet standardisering, samt bestämmelser om tjänster och etablering.

Läs mer