Fraktförsäkring

I detta avsnitt ges detaljerad information om försäkringar för olika typer av transporter.

Vid internationell handel är försäkring en viktig aspekt av varutransporten. Varor är exponerade för vanliga och onormala risker. Gemensamma risker gäller hantering, lagring, lastning eller transport av gods, medan sällsynta risker kan omfatta upplopp, strejker, terrorism osv.

Du måste överväga att teckna en försäkring för dina varor, som vanligen erbjuds av nationella export-importbanker. Försäkringshandlingar är viktiga när det gäller tullklarering av varor som är föremål för handel. I följande avsnitt beskrivs olika typer av försäkringsdokumentation beroende på vilken typ av transport du använder för handel.

 

Godförsäkringar är ett avtal genom vilket försäkrade varor tecknas (skyddas) vid skador som orsakas av en risk som omfattas av försäkringen. En försäkringsfaktura krävs för tullklarering endast när de relevanta uppgifterna inte anges på fakturan.

Det finns en skillnad mellan varutransportförsäkring och fraktförares ansvar. När det gäller transportförsäkring är de täckta riskerna, de fastställda ersättningarna och gottgörelsen (skyddet) av avtalet upp till det exporterande företaget eller den enskilde individen.

Däremot bestäms transportörens ansvarsförsäkringar av olika bestämmelser. Beroende på transportmedel begränsas ersättningen av varornas vikt och värde. Det anges endast om transportören inte har kunnat undgå ansvar.

Omfattningen av transportörens ansvar fastställs i följande internationella konventioner.

Godstransporter på väg

Internationell vägtransport av gods regleras av konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (CMR-konventionen) som undertecknades i Genève år 1956.

Enligt denna konvention är vägtransportören inte ansvarig för förlust av eller skador på varorna om han kan bevisa att de härrör från

  • egna defekter
  • Force majeure (oförutsedda omständigheter)
  • ett fel av lastaren eller mottagaren

Det finns ingen EU-förordning om ersättning för godstransporter på väg.

Järnvägsfraktförare

Internationell järnvägstransport av gods regleras i konventionen om internationell järnvägstrafik (CIM), undertecknad i Bern 1980.

Järnvägsbolag är inte ansvariga för förluster av eller skador på varor om de kan bevisa att de härrör från

  • egna defekter
  • force majeure
  • ett fel av lastaren eller mottagaren

För närvarande finns det ingen EU-förordning om ersättning. Skadeersättning (ersättning) är normalt begränsad till ett högsta belopp per bruttoton som går förlorat eller skadas. I de flesta fall är det dock osannolikt att företag kommer att ta del av värdet på sina varor.

Rederiet

Genom 1968 års internationella konossement, som är mer känt som ”Haagreglerna” eller ”Brysselkonventionen”, dikteras de marina transportörernas ansvar vid transport av internationella varor.

Rederiet inte är ansvarigt för förlust av eller skada på varor om det visar sig att de härrör från

  • varans egna defekter och viktförlust under transport
  • ett nautisk misstag av besättningen.
  • brand
  • sjöodugligt fartyg
  • force majeure
  • strejker eller lockout
  • ett fel på lastaren
  • dolda fel ombord på fartyget, oupptäckta under noggrann kontroll
  • försök att rädda liv eller varor till havs

För närvarande finns det ingen harmonisering på EU-nivå när det gäller ersättning, som normalt sett är begränsad till ett visst belopp per kilogram förlorade eller skadade varor. Detta system orsakar samma problem som vid järnvägsolyckor. exportören kommer sannolikt att förlora mycket av varornas värde.

Lufttrafikföretaget

1929 års Warszawakonvention och 1975 års Montrealkonvention visar att lufttrafikföretag inte är ansvariga för skador eller förluster av varor om det kan bevisas att

  • Transportören och medhjälparen vidtog alla nödvändiga åtgärder för att undvika skadan, eller att det var omöjligt att vidta skyddsåtgärder (force majeure).
  • förlusterna uppstod på grund av ett lots- eller navigationsfel.
  • den skadelidande var orsaken till skadan eller bidrog till den

Det finns ingen EU-standard för den skadelidande partens skadeersättning. Ersättningen är normalt begränsad till ett fast belopp per kilogram skadade eller förlorade varor.

Lufttrafikföretag kan ange särskilda förbehåll vid tidpunkten för mottagandet av lasten. Dessa reservationer kommer att skrivas på det luftfartsavtal som kallas ACN, och kommer att användas som bevis. Flygbolagen kommer dock normalt att vägra att ta emot tveksamma paket eller sådana som inte överensstämmer med ACN.

Dela sidan:

Genvägar