Ursprungsregler

De ursprungsregler som tillämpas på varje partnerland enligt de olika avtalen är inte identiska, även om de alla bygger på samma begrepp. Varje förmånsordning har därför en särskild uppsättning ursprungsregler som bifogas, som du behöver se på följande sätt:

• Min handelsassistent listar de produktspecifika reglerna för den valda marknaden
• för en översikt över de allmänna principerna, bestämmelserna och de tillämpliga förfarandena, läs mer i avsnittet om marknader utanför EU

Läs mer för att förklara de grundläggande principerna.

Förfaranden för ursprung

Bevis på ursprung

Ett ursprungsintyg är ett internationellt handelsdokument som intygar att de varor som ingår i en sändning har sitt ursprung i ett visst land eller territorium. Ursprungsintyg ska åtfölja tulldeklarationen för import (eller det administrativa enhetsdokumentet, enhetsdokumentet) när det lämnas till EU:s tullmyndighet.

Varornas ursprungsstatus får styrkas genom antingen

• ett intyg om ursprung som inte medför förmånsbehandling. Den intygar att varornas ursprungsland inte berättigar till förmånsbehandling – dessa intyg utfärdas normalt av handelskamrarna.
• ett intyg om förmånsberättigande ursprung – det gör det möjligt för varor att omfattas av nedsatta eller inga tullar när de importeras från ett land utanför EU som EU har ett förmånsavtal med

Dessa intyg ska utfärdas av tullmyndigheterna i exportlandet och visas upp vid tullklareringen.

Vilken typ av certifikat som ska användas bestäms av varje förmånsavtal: Formulär A (för Allmänna preferenssystemet), EUR MED (för vissa konkreta fall i PEM-systemet) eller 1 EUR (övriga ärenden).

Alternativt får exportörer för sändningar upp till 6,000 EUR utfärda en fakturadeklaration oavsett partnerland. För sändningar över 6,000 EUR godtas fakturadeklarationer endast om de utfärdats av en så kallad godkänd exportör.  

Ett särskilt fall av fakturadeklarationer är REX-systemet:

REX-systemet bygger på principen om självcertifiering av ekonomiska aktörer som själva utfärdar så kallade ursprungsförsäkringar.

En ursprungsförsäkran är en ursprungsdeklaration som läggs till av den registrerade exportören på fakturan eller något annat kommersiellt dokument. Texten till ursprungsförsäkran återfinns i bilaga 22–07 till genomförandeförordningen till unionens tullkodex (kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 (EUT L 343 29/12/2015) (CELEX 32015R2447).

För att ha rätt att upprätta en ursprungsförsäkran måste de ekonomiska aktörerna registreras i en databas av de behöriga myndigheterna i deras ursprungsland. Efter registreringen blir den ekonomiska aktören en ”registrerad exportör”.

Information om den registrerade exportörens uppgifter offentliggörs på EU:s särskilda sidor om REX. På den här sidan kan företagen kontrollera giltigheten av registreringarna för de registrerade exportörer som lämnar in ursprungsförsäkringar.

Observera att för sändningar med ett värde under 6,000 EUR kan ursprungsförsäkran upprättas utan krav på registrering.

Successivt genomförande av REX-systemet

REX-systemet ersätter gradvis det nuvarande systemet baserat på ursprungsintyg som utfärdats av statliga myndigheter och fakturadeklarationer som upprättas av ekonomiska aktörer.

Det har först och gradvis tillämpats för det allmänna preferenssystemet (GSP). Se det aktuella läget när det gäller genomförandet och förteckningen över länder som tillämpar det här.

Bindande ursprungsinformation (BOI)

Om du är osäker på dina varors ursprung eller helt enkelt vill ha rättssäkerhet kan du ansöka om ett beslut om bindande ursprungsbesked.

Beslut om bindande ursprungsbesked är bindande för innehavaren och för EU:s tullmyndigheter. De är giltiga – och bindande – efter utfärdandet, förutsatt att de varor och omständigheter som beskrivs vid ansökan om ett beslut om bindande ursprungsbesked är identiska i alla avseenden.  Beskedet gäller vanligtvis i tre år från utfärdandedagen.

Här hittar du en förteckning över myndigheter som ansvarar för att utfärda bindande ursprungsbesked i vart och ett av de 27 EU-länderna (se s. 19 i EUT C 29, 28.1.2017). Här finns också ytterligare vägledning om bindande ursprungsinformation.