Träffar i ordlistan för ”Y” (104)
Lista med term i ordlistan:
Ett dokument som intygar att varorna uppfyller ursprungsreglerna i ett visst förmånshandelsarrangemang och på så sätt stöder yrkandet om förmånsbehandling inom ramen för förmånshandelsordningen. Det finns olika typer av ursprungsintyg, beroende på förmånsordningen för handeln, såsom ursprungsintyg som utfärdats av en tullmyndighet eller en offentlig myndighet eller en ursprungsförsäkran/en fakturadeklaration/en ursprungsdeklaration som upprättats av en exportör.
Relaterat innehåll:
Skriftlig information från de nationella tullmyndigheterna i EU-länderna om hur varor klassificeras i Kombinerade nomenklaturen eller en nomenklatur baserad på denna, t.ex. Taric. Därför anger BKB rätt tullklassificering för de exporterade varorna.
Relaterat innehåll:
Skriftlig information från de nationella tullmyndigheterna i EU-länderna om förmånsberättigande eller icke-förmånsberättigande ursprung för särskilda varor som ska importeras eller exporteras.
Relaterat innehåll:
Bokstäverna ”CE” verkar på många produkter som är föremål för handel på den utvidgade inre marknaden inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Genom att anbringa CE-märkningen på en produkt förklarar tillverkaren att produkten uppfyller alla rättsliga krav för CE-märkning och kan säljas inom hela EES utan begränsningar. Detta gäller även produkter i andra länder som säljs inom EES. CE-märkningen anger inte att en produkt har godkänts som säker av EU eller någon annan myndighet. Alla produkter måste inte CE-märkas. Det är endast obligatoriskt för de flesta produkter som omfattas av direktiven enligt den nya metoden.
Codex Alimentarius eller livsmedelslagen är en samling normer, riktlinjer och riktlinjer som antagits av Codex Alimentarius-kommissionen och som rör livsmedel, livsmedelsproduktion och livsmedelssäkerhet. Det syftar till att skydda konsumenternas hälsa och främja god praxis inom livsmedelshandeln. CAC fastställs av Förenta nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) och Världshälsoorganisationen (WHO).
Ett handelssystem som ensidigt beviljar vissa länder förmånstullar på icke-ömsesidig grund. Det godkändes av GATT 1971, vilket gjorde det möjligt för de industrialiserade länderna att anta förmånliga tullförmåner till förmån för utvecklingsländerna.
Undantaget gjordes mer allmänt och permanent under 1979 med antagandet av ”bemyndigandeklausulen” som gör det möjligt för industriländerna att genomföra åtgärder som utvidgar ”differentierad och mer gynnsam behandling” till att omfatta utvecklingsländerna.
EU lanserade detta förmånssystem 1971 för att hjälpa utvecklingsländerna att sälja mer av sina produkter i industriländer och bygga upp sin egen industri. Förmåner enligt det allmänna preferenssystemet beviljas för export av särskilda produkter från vissa länder.
EU:s särskilda system för hållbar utveckling och hållbar förvaltning. Det ger ytterligare förmåner för att hjälpa sårbara utvecklingsländer att ratificera och genomföra de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter, arbetstagares rättigheter, miljöskydd och god förvaltning.
Handels- och utvecklingsavtal mellan EU och länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS-länderna), som ska underlätta integrationen i världsekonomin genom en gradvis liberalisering av handeln och ett förbättrat handelsrelaterat samarbete. De fastställs inom ramen för AVS-EU-partnerskapsavtalet (det så kallade Cotonouavtalet) som styr förbindelserna mellan EU och AVS-länderna.
Enligt avtalen om ekonomiskt partnerskap är EU:s marknader omedelbart och helt öppna, medan AVS-länderna har 15 år på sig att öppna sig för import från EU (med skydd för känslig import) och i undantagsfall upp till 25 år.
Relaterat innehåll:
Ekonomiska partnerskapsavtal (EPA)
EPA – Östafrikanska gemenskapen
SADC-STATEN: Södra Afrikas utvecklingsgemenskap
Det ekonomiska partnerskapsavtalet mellan EU och Cariforum
Interimsavtalet om partnerskap mellan EU och Stillahavsstaterna
Vad är e-handel?
Handeln underlättas i dag i hög grad av onlineplattformarna för e-handel. Dessa kan antingen vara enskilda e-handelsplattformar, dvs. egna onlinebutiker, eller plattformar där ett företag erbjuder ett gränssnitt och vanligtvis backoffice-programvara för olika säljare och köpare (till exempel Ebay eller Amazon). E-handelsplattformar underlättar handeln eftersom de gör det möjligt för säljare från ett land att lätt komma i kontakt med kunder från andra länder. Försäljare kan marknadsföra och erbjuda sina varor och tjänster på sådana plattformar till många potentiella kunder. På samma sätt underlättar sådana plattformar sökandet efter lämpliga produkter för kunderna, eftersom de kommer att presenteras tillsammans med och jämföra olika säljare. Kunder kan vara antingen slutanvändare eller andra företag som använder dessa varor för sin egen produktionsprocess eller tjänst.
Om du överväger att sälja din produkt via sådana onlinekanaler till kunder på utländska marknader är det ändå nödvändigt att bedöma samma exportkrav som för traditionella försäljningskanaler. Vid försäljning av små mängder till slutanvändare är det viktigt att informera dig om reglerna för stöd av mindre betydelse. Sådana regler undantar ofta poster av lågt värde från taxor och har endast minimala formella krav på den nödvändiga dokumentationen. Läs mer om stöd av mindre betydelse här
Beroende på vilka produkter du vill sälja kan ytterligare krav behöva bedömas. Du behöver t.ex. överväga frågor om de betalningsvägar som används på nätet, om kraven på din målmarknad om dataskydd och gränsöverskridande överföring av data, eller om hur man hanterar lagerhållning och logistik.
Du kan vända dig till handelskamrar, exportfrämjande organ, konsulter eller liknande institutioner för att hjälpa till med denna process (LÄNK till användbara kontakter). Enterprise Europe Network ger också en allmän handledning för små och medelstora företag om e-handel i Europa som innehåller information om utomeuropeiska marknader.
Europeiska unionen (EU) består av 27 länder (Belgien, Bulgarien, Tjeckien, Danmark, Tyskland, Estland, Irland, Grekland, Spanien, Frankrike, Kroatien, Italien, Cypern, Lettland, Litauen, Luxemburg, Ungern, Malta, Nederländerna, Österrike, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien, Slovakien, Finland och Sverige), från och med den 1 februari 2020. (Förenade kungariket lämnade EU den 31/1/2020)